min kropp har förträngt hur det känns
att bli smekt av värmande lågor
tills man efter ett tag nästan bränns
Jag har glömt alla fuktiga läppar
som pressats mot mina i natten
få känna hur man försiktigt mig greppar
till de melodiskt klingande skratten
Jag har glömt folks undrande blickar
när de ser oss så säkra tillsammans
när de ser all den kärlek du skickar
så tror jag att det finns en chans
Jag har glömt hur det är att hoppas
förvänta sig att du ska stanna kvar
men att ni försvinner kan inte stoppas
och jag blir oftast lämnad utan svar
Jag har glömt att jag inte behöver leva så
men ensamheten har blivit min verklighet
det går inte längre att på nytt förstå
mitt gamla liv är en saga och hemlighet
Jag har glömt allt och ingenting ändå
för världen omkring mig går inte att förstå
istället för att vara som ni ska jag ensam stå
men även sakna din närhet då och då
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar