Och jag vill bara gråta och sörja mitt patetiska liv

Jag har insett alldeles för mycket denna kväll
om hur de jag älskat blivit några andra
kärleken är färgerna av urtvättad akvarell
vi trodde att vi var förlorade utan varandra

det fanns en tid innan den här, en dag
fastän den känns så groteskt långt borta
det var inte mer en ett år sen det var du och jag
med dig har månaderna varit för korta

jag har förlorat dig och flera månader av livet
men nu har jag förlorat en stor patetiskt del
att jag kommer känna mig ensam är ju givet
men att förlora något som det här gjorde mig hel

mitt hjärta släpper ifrån sig en lättad pust
och känner mig så fri i bara någon minut
låter kroppen pumpas ut på upphetsning och lust
innan jag i dina ögon försöker finna ett slut

och precis när jag tror att jag slutat älska dig igen
så faller jag som första gången du sa mitt namn
jag tänker aldrig mera lämna sig min vän
och det var på så sätt så vi i slutet fann varann